Det tog en och en halv vecka men nu känner jag mig bra igen. Inte längre ont i brösten (inte tack vare kålbladen i bh'n men ja, jag provade) utan mer tack vare bröstpump (tack Frida för lånet), varm vetekudde o massage- och framför allt tid.
Med risk för att jinxa det så sover Tia bättre än någonsin. Natten till idag somnade hon halv sju och sov sen till tio i sju på morgonen.
Nu ikväll somnade hon strax innan sju och än så länge sover hon.
Slutligen. Det känns lite sorgligt att aldrig mer få amma henne. Det har varit kämpigt stundtals (första veckans såriga bröstvårtor och många trötta nätter i obekväma ställningar) men mestadels väldigt mysiga stunder. Tänk, att det ens är möjligt, nära sitt barn och ge det trygghet, tröst och närhet på köpet.
Jag är glad att jag valt och kunnat ammat så här länge och hade det inte varit för de struliga nätterna så hade jag troligtvis fortsatt ett litet tag till.
The end.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar